Prinsens stora äventyr

Ålder: Rekommenderad för barn 4–12 år.

Tid att läsa: 6-8 minuter

I ett vackert slott långt bortom höga berg bodde en modig prins, Prins Erik. Han var snäll och hjälpsam, men hade ett problem: han var rädd för mörka skogar. Han visste inte varför, men varje gång han såg en skog, fick han en känsla av att något farligt lurade där.

En dag, när prinsen var ute på en promenad i trädgården, träffade han en liten pojke vid namn Lukas. Lukas var en orädd och nyfiken kille, och han älskade att utforska. Han var inte rädd för mörka skogar eller höga berg. Hans ögon tindrade av glädje när han berättade om sina äventyr.

”Hej, du verkar vara en vänlig prins!” sa Lukas och log stort när han såg prinsen gå förbi. ”Jag är Lukas. Vad gör du här? Är du på väg till den stora skogen?”

Prins Erik stannade och såg tveksamt på Lukas. ”Skogen? Jag… jag är inte säker på att jag vill gå dit. Jag har hört att det är farligt där.”

”Farligt? Åh, nej! Skogen är full av spännande saker! Om du vill kan jag visa dig runt!” svarade Lukas med en blinkning.

Prinsen kände sig osäker, men Lukas var så entusiastisk att han inte kunde säga nej.

De gick tillsammans till skogens kant. Träden var höga, och mörka skuggor rörde sig mellan grenarna. Prins Erik började känna sig nervös, men Lukas hoppade glatt in i skogen.

”Kom igen, Erik! Vi ska bara följa stigen!” ropade Lukas.

Men precis då hördes ett högt ljud – det var en stor gren som knäcktes! Prins Erik skyndade sig att gömma sig bakom ett träd, medan Lukas skrattade.

”Det var bara en gren! Det finns inget att vara rädd för!” sa Lukas. ”Men vad tycker du? Ska vi gå vidare?”

Prins Erik kände sig osäker men bestämde sig för att lita på Lukas. ”Okej, jag följer dig.”

De gick längre in i skogen och stötte på en liten bäck. ”Titta, här kan vi hoppa över!” sa Lukas och sprang över ett stenblock.

Prins Erik stod stilla och funderade. ”Jag är rädd att falla.”

”Men du måste bara försöka. Jag vet att du kan!” sa Lukas, och gav prinsen ett uppmuntrande leende.

Med ett djupt andetag tog Prins Erik ett steg och hoppade. Han klarade det!

Till slut, efter många små utmaningar, nådde de en plats i skogen där solen sken genom träden och fåglarna sjöng. Prins Erik kände sig stolt och glad. ”Jag gjorde det! Jag var inte rädd längre!” sa han, och Lukas klappade honom på axeln.

”Ser du? När vi står tillsammans och inte ger upp, kan vi klara vad som helst!” sa Lukas.

Prins Erik insåg att det var okej att vara rädd ibland, men att man måste våga möta sina rädslor för att växa. Han tackade Lukas för att han hade hjälpt honom.

Moral:

Det är okej att vara rädd, men ibland måste man våga för att växa och övervinna sina rädslor. Tillsammans kan man göra stora saker!