I en frodig skog, där solen strålade genom träden, bodde en räv vid namn Ralf. Ralf var en liten, listig räv som älskade äventyr och att upptäcka nya saker. En dag hörde han ett rykte om en drake som bodde i en grotta på andra sidan av det höga berget.

”En drake? Jag undrar om den är snäll eller farlig,” sade Ralf för sig själv. Nyfiken som han var, bestämde han sig för att ta reda på det.

Efter en lång vandring nådde Ralf drakens grotta. Där satt Flamma, en stor drake med glänsande röda fjäll och vänliga ögon, och blåste små gnistor som lyste upp grottan.

”Hej! Vem är du?” frågade Ralf, utan att känna någon rädsla.

Flamma tittade förvånat på den lilla räven. ”Jag är Flamma,” svarade draken. ”Vad gör en räv här?”

”Jag ville träffa dig,” sade Ralf. ”Jag har hört att drakar är farliga, men du ser inte farlig ut.”

Flamma log. ”Jag är inte farlig. Jag är ensam. Ingen vågar komma hit och prata med mig.”

Ralf blev fundersam. ”Kanske är de rädda för dina gnistor. Men jag tycker att de är fina.”

Plötsligt hörde de ett högt rop från skogen. Ett stort träd hade fallit över en älvs bo, och vattnet från älven började sprida sig mot byn.

”Vi måste göra något!” ropade Ralf.

Flamma reste sig snabbt. ”Jag kan hjälpa till!”

Tillsammans sprang de till platsen. Flamma använde sin eld för att smälta ett stort stenblock och skapa en ny kanal för vattnet. Ralf ledde djuren bort från faran.

När allt var säkert igen, jublade skogens djur. ”Draken är en hjälte!” ropade de.

Flamma log blygt. ”Tack, Ralf, för att du trodde på mig.”

Ralf nickade. ”Och tack, Flamma, för att du visade ditt mod. Tillsammans kan vi göra stora saker.”

Från den dagen blev Ralf och Flamma bästa vänner och visade alla att vänskap kan övervinna fördomar och rädsla.