Godnattsagor har många fördelar, som jag nämnde i artikeln Värdet av sagor som en del av barnens uppfostran och familjelivet.

En av de viktigaste faktorerna för att få ut så mycket som möjligt av dem, särskilt godnattsagor, är hur de berättas.

En saga kan vara mycket mer än en del av rutinen eller en trevlig stund – den kan bli en magisk och lärorik stund.

Här är hur jag gör, och det fungerar fantastiskt: inte bara mina barn ser fram emot sin kvällssaga, utan jag själv njuter enormt av stunden.

Godnattsagan är en viktig ritual i vårt hem. Barnen ser fram emot den, eftersom det är något nytt och annorlunda varje gång.

Detta är dess första fördel: när det är dags att gå till sängs är sagan deras bästa anledning att lägga sig i tid – och att äta upp middagen, såklart.

Jag är tydlig med dem på denna punkt: om de vill dröja sig kvar kan de göra det, men när de väl kommer upp för att lägga sig kommer sagostunden att vara över.

Och det finns inte mycket som är bättre att göra vid den tiden än att lyssna på kvällens saga!

Som jag nämnt tidigare hjälper det att berätta en ny saga varje kväll muntligt – utan böcker eller bilder – barnen att fokusera på något annat än visuella stimuli.

Idag utsätts barn för så mycket visuella intryck att många har svårt att koncentrera sig på något som inte engagerar deras ögon.

Genom att berätta sagor på detta sätt försöker jag stärka deras förmåga att uppmärksamma.

Dessutom gör avsaknaden av visuella hjälpmedel det möjligt att berätta i mörker (faktum är att detta är ett krav hos oss).

Att berätta sagan i svagt ljus – med bara hallampan tänd – har flera fördelar:

Fokus på rösten och fantasin: Utan visuella distraktioner lyssnar barnen noga på min röst och använder sin fantasi för att visualisera berättelsen. För att underlätta detta inkluderar jag specifika färger i mina sagor – varje barn får välja en – vilket nästan tvingar dem att föreställa sig levande bilder. I mina sagor är lila elefanter, röda kor eller gula kängurur ganska vanliga!

Främjar avslappning: Avsaknaden av visuella stimuli, som de annars är vana vid att bearbeta, hjälper dem att slappna av och förbereda sig för sömnen.

Snabbare insomning: Eftersom rummet förblir mörkt en bra stund innan de somnar, vänjer de sig vid att sova utan nattlampa. Detta minskar distraktioner och hjälper dem att somna snabbare.

Att börja sagan med en gest, som att släcka ljuset och fråga ”Är vi redo?”, fyller flera syften.

Det säkerställer att barnen har gjort klart sina kvällsbestyr och ligger redo för att sova.

Eftersom en av våra regler är att sagan inte får avbrytas för saker som inte är färdiga, ser de till att allt är gjort innan och kan svara självsäkert när jag frågar.

Vi börjar med att välja karaktärer och färger för sagan tillsammans.

Detta stimulerar deras fantasi och förbereder dem för berättelsen.

Det skapar också ett särskilt band till ”deras” karaktärer, vilket ofta leder till att de identifierar sig med dem, vilket gör att de engagerar sig fullt ut i handlingen.

Vid det här laget blir berättelsen viktig, och det är berättaren som måste leverera.

Om vi har byggt upp en magisk och förväntansfull stämning kring sagan bör den inte berättas som om vi läser upp en bankredovisning.

Nu är det dags att ta fram din mest mänskliga, känslosamma och teatrala sida – utan att hålla tillbaka – för att tjäna barnens fantasi.

I det svaga ljuset blir tonfallet och rytmen huvudsakliga verktyg.

Ett ledset barn bör låta verkligen ledset, ett skräckinjagande lejon ska väcka rädsla, och en grupp glada vänner ska kännas som en fest. (En varning: jag undviker sagor som är för spännande eller fulla av action, eftersom det kan göra det svårare för barnen att somna.)

Jag avslutar alltid sagorna med att sänka tempot och ge ett glatt, positivt budskap.

Detta förstärker känslan av att allt löste sig, även för dem som betedde sig illa, vilket lugnar barnen och får dem att somna med ett leende.

För att avsluta ber jag en kort bön med dem, vilket fyller två syften: det förhindrar att de börjar ställa frågor eller analysera sagan, och det ger en välbekant rutin som mjukt övergår från sagans äventyr till sömnrutinen.

Därefter ger jag dem en puss, säger godnatt och lämnar rummet i lugn och ro.

För de som inte är religiösa tror jag att det räcker med att göra något specifikt och konsekvent som fungerar som en övergång från sagans spänning till den lugna rutinen att somna.

(Jag kan fortfarande minnas de svåra perioderna när det var en kamp att få ett barn att somna … )