Det var en gång en liten röd höna som bodde på en gård tillsammans med sina små kycklingar.

Hönan arbetade hårt varje dag, och hennes kycklingar växte upp glada och friska.

På samma gård bodde också andra djur, men många av dem var lite lata.

De brydde sig inte så mycket om var de gjorde ifrån sig, och det var ofta stökigt i stallarna.

En morgon upptäckte gårdens djur att medan deras ungar ofta kissade lite var som helst, så gjorde aldrig kycklingarna det.

Förvånade gick föräldradjuren till den lilla röda hönan och frågade:

– Hönan lilla, hur kommer det sig att dina kycklingar inte kissar överallt som våra ungar gör?

Hönan log vänligt och svarade:

– Självklart har även mina kycklingar gjort det tidigare. Men vi har arbetat tillsammans för att lösa problemet. Vi pratar om det varje dag och städar vårt bo varje morgon.

Alla djuren lyssnade nyfiket när hönan fortsatte:

– Ni däremot, ni har inte pratat med era ungar om detta, inte heller har ni rådfrågat doktorn eller försökt göra en plan för att få ordning på det.

Ni har inte gjort några ansträngningar. Jag däremot har skapat rutiner och spel för att hjälpa mina små kycklingar.

Djuren tittade skamset på varandra.

De insåg att hönan hade rätt: de hade inte försökt lösa problemet.

Men istället för att skälla på dem, sa den lilla röda hönan:

– Det är inte så svårt som ni tror! Om ni börjar arbeta tillsammans med era ungar och hjälper varandra, så kommer ni att se att problemen försvinner.

Hönans råd gjorde stort intryck på de andra djuren.

De bestämde sig för att spendera mer tid med sina ungar och hjälpas åt att hålla rent i stallarna.

Med stöd av varandra lärde de sig att hantera sina ungar bättre, och snart var det slut på att någon kissade var som helst.

Från och med den dagen arbetade alla djurfamiljer tillsammans, och gården blev renare och gladare än någonsin.