Elefanten Ludvig och den kloka apan 

Godnattsagor Elefanten Ludvig och den kloka apan

Ålder: Rekommenderad för barn 4–7 år.

Tid att läsa: 4 minuter

Det var en gång en elefant som hette Ludvig.

Han tänkte aldrig på andra och brydde sig bara om sig själv.  

En dag, när Ludvig lekte med sina klasskamrater, plockade han upp en sten och kastade den mot dem.

Stenen träffade åsnan Oliver rakt på örat, som började blöda. Lärarna skyndade fram för att hjälpa Oliver.

De satte ett stort plåster på hans öra, medan Oliver grät. Men Ludvig, han gömde sig och skrattade åt det hela.  

Nästa dag lekte Ludvig vid floden.

Där såg han några rådjur som lekte vid strandkanten.

Utan att tänka efter fyllde Ludvig sin snabel med vatten och sprutade det på dem.

Det minsta rådjuret, Axel, förlorade balansen och föll i floden.

Han kunde inte simma!  

Som tur var hoppade Filip, ett större rådjur som var en duktig simmare, snabbt i floden och räddade Axel.

Även om Axel klarade sig, blev han genomblöt och frusen.

Han fick en rejäl förkylning. Under tiden stod Ludvig vid sidan och skrattade högt.  

En lördagsmorgon, när Ludvig promenerade på fälten, råkade han gå för nära en buske full av taggar.

Utan att märka det skadade han både ryggen och benen på taggarna.

Det gjorde ont, men han kunde inte nå taggarna själv för att ta bort dem.  

Han satte sig under ett träd och grät av smärta.

Till slut bestämde han sig för att leta efter hjälp. Först mötte han rådjuren han hade sprutat vatten på.  

– Snälla, hjälp mig att ta bort taggarna. Det gör så ont, bad Ludvig.  

Men rådjuren svarade:  

– Varför skulle vi hjälpa dig? Du kastade Axel i floden och nu är han sjuk. Du måste lära dig att inte skada andra och skratta åt dem.  

Ludvig sänkte huvudet och gick vidare.  

Efter en stund mötte Ludvig några av sina klasskamrater från skolan.

Han bad dem om hjälp, men de sa nej.

De var fortfarande arga över vad han hade gjort mot Oliver.

Ludvig kände sig alltmer ensam och olycklig.  

Uppe i träden hade apan Justus, den stora och visa apan, sett allt som hade hänt.

Han hoppade ner framför Ludvig och sa:  

– Ser du, Ludvig? Du har sårat andra och skrattat åt deras smärta. Nu vill ingen hjälpa dig.  

Ludvig grät och bad:  

– Snälla, Justus. Jag har förstått mitt misstag. Hjälp mig!  

Justus tittade allvarligt på honom och sa:  

– Jag hjälper dig, men bara om du lovar att följa två viktiga regler.  

– Vilka regler som helst! Jag lovar att lyda, svarade Ludvig.  

Justus förklarade:  

– Regel ett: Skada aldrig någon annan. Regel två: Hjälp andra, så kommer de att hjälpa dig när du behöver det.  

Ludvig nickade ivrigt. Justus tog varsamt bort taggarna och tvättade Ludvigs sår.

Från och med den dagen följde Ludvig de två reglerna.

Han skadade aldrig någon igen och blev känd som en hjälpsam och snäll vän.  

Relaterade sagor

Rulla till toppen