Djupt inne i den glittrande skogen där solen knappt kunde tränga igenom lövverket bodde en liten fe som hette Lysa. Hon var känd för sina gyllene vingar och sin förmåga att sprida ljus på de mörkaste platserna. Men i samma skog bodde också en busig liten alv vid namn Knirk, som älskade att spela spratt på alla.

En dag när Lysa flög runt för att samla blommornas dagg för sin magiska brygd hörde hon ett högt skratt bakom sig. När hon vände sig om såg hon Knirk, som satt på en gren och viftade med hennes lilla ljusflaska.

”Knirk! Ge tillbaka min flaska!” ropade Lysa, medan hennes vingar skimrade i solen.

”Om du vill ha den, måste du ta den!” retades Knirk och hoppade från grenen till en annan, lika smidig som en ekorre.

Lysa suckade men följde efter. Hon flög genom grenar och blad, medan fåglar kvittrade och löv prasslade under vinden. När hon till slut hann ifatt Knirk, tappade han flaskan av misstag, och den föll ner i en mörk och dyster del av skogen.

De tittade båda nervöst ner. Den delen av skogen var känd som Skuggornas Glänta, en plats där ljus aldrig nådde fram och där ingen vågade gå.

”Det är ditt fel att flaskan är där nere!” sa Lysa argt.

”Ditt ljus, din uppgift,” svarade Knirk trotsigt, men hans röst darrade lite.

Lysa tittade på honom och sa med en mjukare ton:
”Vi kan inte få tillbaka den om vi inte samarbetar. Du är snabb och modig, och jag kan lysa upp vägen.”

Knirk funderade en stund och nickade sedan. ”Okej, vi gör det tillsammans.”

De gick ner i gläntan. Lysa lyste upp den mörka marken med sitt gyllene sken, och Knirk använde sina smidiga rörelser för att undvika de vassa rötterna och hitta flaskan. Tillsammans lyckades de till slut nå flaskan, och båda kände sig stolta över sitt samarbete.

När de kom tillbaka till skogens ljusare delar sa Knirk:
”Jag antar att det inte är så illa att arbeta ihop. Förlåt för att jag tog din flaska.”

Lysa log. ”Och jag förlåt dig. Vi klarade det för att vi hjälptes åt.”

Från den dagen spelade Knirk färre spratt, och Lysa lärde sig att ibland behöver även den starkaste lite hjälp. De blev goda vänner, och skogen blev en ännu bättre plats att bo på.