Ludvig var en liten stadsmus som bodde med sin familj i ett mysigt litet hål i väggen på ett stort hus.

Hålet var inte stort, men det var hemtrevligt, och det fanns alltid mat.

Familjen bodde precis intill ett bageri. På nätterna brukade Ludvig och hans pappa smyga dit för att samla mjöl och annat gott att äta.  

En dag hörde Ludvig ett himla liv från våningen ovanför.

Nyfiken som han var klättrade han upp genom rören för att ta reda på vad som hände.

Där uppe såg han möbler, blommor och massor av konstiga apparater.

Det verkade som att någon flyttade in.  

Nästa dag smög Ludvig upp igen för att se vad det var för plats.

Till sin förtjusning upptäckte han att det var en tandläkarklinik! Från den dagen gick han dit varje kväll för att kika på vad tandläkaren Göran gjorde.

Ludvig tittade noga, lärde sig och antecknade i en liten anteckningsbok han hade gjort av en bit kartong.  

Snart började Ludvig öva hemma på sin familj.

Han borstade noggrant sin mammas tänder och gav sin lillasyster lite medicin för hennes tandvärk.

Det dröjde inte länge förrän Ludvig blev känd som tandläkarmusen.  

Möss från både stad och land kom för att få hjälp.

Stadsmöss i hatt och käpp, lantmöss med små påsar fulla av godsaker – alla ville ha Ludvigs hjälp. Men en dag kom äldre möss med ett annat problem.

De hade inga tänder kvar och kunde inte längre äta godsaker som mandlar och nötter.  

Ludvig tänkte länge på hur han kunde hjälpa dem.

Som vanligt gick han till tandläkarkliniken för att hitta en lösning.

Där såg han hur tandläkaren Göran gav en äldre man nya tänder.

Men tänderna var jättestora och passade inte mössen alls.  

Just när Ludvig skulle gå hem, kom en pojke till kliniken med sin mamma.

Tandläkaren tog bort pojkens lösa mjölktand och gav den till honom som ett minne. Ludvig fick en idé:  

”Jag ska köpa mjölktänder från barn!”

Han följde efter pojken hem för att fråga om han kunde köpa tanden.

Men när de kom fram till huset upptäckte Ludvig en enorm katt.

Han fick vänta tills alla i huset hade somnat.  

När det blev tyst smög Ludvig in i pojkens rum.

Pojken hade lagt sin tand under kudden. Det tog tid för Ludvig att hitta tanden, men till slut lyckades han.

Han lämnade ett fint litet paket som tack.  

Nästa morgon blev pojken överlycklig när han hittade presenten.

Han berättade om händelsen för alla sina vänner i skolan.

Från och med den dagen började barn lägga sina mjölktänder under kudden, och Ludvig samlar in dem för att hjälpa möss som behöver nya tänder.  

Och så blev Ludvig inte bara en hjälte för mössen, utan också en älskad figur bland barn.