Det var en gång en prinsessa som hette Linnea. Hon bodde i ett ståtligt slott omgivet av gröna kullar och glittrande bäckar. Linnea var nyfiken och modig, men ibland kände hon sig lite ensam.

En solig morgon hörde hon ett märkligt fnissande bakom en stor ek i slottsparken. Nyfiken smög hon närmare och fick syn på en liten varelse med spetsiga öron, grön hatt och glittrande ögon.

– Vem är du? frågade prinsessan Linnea.
– Jag är Tim, skogens busigaste duende! svarade den lilla varelsen och skrattade högt.

Linnea log stort.
– Vad gör du här i min trädgård, Tim?

– Jag letar efter skatter! sa Tim och höll upp en gyllene ekollon. – Men ibland hittar jag något ännu mer värdefullt… som en vän!

De två började prata och skratta tillsammans. Tim visade Linnea hemliga stigar i trädgården och lärde henne att höra trädens viskningar när vinden blåste genom bladen.

Men plötsligt såg Tim bekymrad ut.
– Linnea, jag har gjort något dumt. Jag tog den gyllene nyckeln från kungens kista. Jag ville bara se om den var lika vacker som sagorna säger… men nu hittar jag inte tillbaka till kistan!

Linnea funderade en stund och tog sedan Tims lilla hand.
– Kom, Tim. Vi löser det här tillsammans. Men du måste lova att aldrig ta saker som inte är dina utan att fråga först.

Tim nickade skamset, och tillsammans smög de in i slottet. Med Linneas hjälp hittade de kistan och lade försiktigt tillbaka nyckeln.

När allt var i sin ordning log Tim brett.
– Tack, Linnea. Du är en riktig vän. Från och med nu lovar jag att vara ärlig och tänka efter innan jag tar något.

Prinsessan och duenden Tim blev bästa vänner och hade många fler äventyr tillsammans.

Moralen: Ärlighet är alltid det bästa valet, och riktiga vänner hjälper varandra att göra det rätta.