Det var en gång en prinsessa som hette Elina. Hon bodde i ett stort slott omgivet av rosenträdgårdar och glittrande fontäner. Prinsessan älskade att vandra i trädgården på kvällarna när stjärnorna började glimra på himlen.

En kväll hörde hon ett svagt ljus glittra mellan rosenbuskarna. Nyfiken smög hon närmare och såg ett litet, lysande väsen med vingar som fjärilar. Det var en fe!

– Åh, vem är du? frågade Elina förtjust.
– Jag heter Lyra, trädgårdens fe, svarade den lilla fen och log. – Jag vakar över blommorna och ser till att de alltid blommar vackert.

Prinsessan satte sig ner på gräset bredvid Lyra.
– Men varför ser du så bekymrad ut, Lyra?

Fen suckade djupt och sa:
– Någon har plockat för många blommor i trädgården utan att tänka på att de behöver tid att växa igen. Om det fortsätter så kommer trädgården att förlora sin magi.

Elina kände sig plötsligt skyldig. Hon mindes hur hon själv ofta plockat buketter utan att tänka på konsekvenserna.
– Jag lovar att skydda blommorna och berätta för alla i slottet att vi måste vara försiktiga.

Lyra log brett och svävade upp i luften.
– Tack, prinsessa Elina. Ditt hjärta är gott, och med din hjälp kommer trädgården att blomstra för alltid.

Nästa morgon samlade prinsessan alla i slottet och berättade om Lyra och vikten av att respektera naturen. Alla lovade att vara försiktiga med blommorna.

Från den dagen blev slottets trädgård ännu vackrare, och prinsessan Elina och feen Lyra blev bästa vänner.

Moralen:

Vi måste ta hand om naturen och inte ta mer än vad den kan ge tillbaka.