I en liten by omgiven av gröna fält bodde bonden Otto. Han arbetade hårt varje dag för att ta hand om sina grödor och djur, men ibland önskade han att han hade lite hjälp. En dag, efter en kraftig storm, hittade Otto något ovanligt på sitt fält – en skadad robot.

Robotten blinkade med sina lysande ögon och sade med en mekanisk röst: ”Jag heter Max. Jag är trasig.”

Otto lutade sig fram och undersökte robotten. ”Låt mig hjälpa dig, Max,” sade han vänligt.

Otto tog Max till sin lada och använde sina verktyg för att laga honom. När Max var hel igen, reste han sig upp och sade: ”Tack, Otto. Hur kan jag hjälpa dig?”

Otto skrattade. ”Det är mycket arbete på gården. Kan du hjälpa mig att plöja fälten?”

Max nickade och började arbeta. Han var stark och snabb, och inom kort var fälten redo för sådd. Men Max märkte att Otto såg bekymrad ut.

”Vad är det som är fel, Otto?” frågade Max.

”Stormen förstörde mina grödor. Jag vet inte om jag kommer att ha tillräckligt med mat för vintern,” svarade Otto.

Max tänkte efter. ”Jag kan analysera jorden och hjälpa dig att plantera nya grödor som växer snabbt.”

Tillsammans arbetade de dag och natt. Max använde sin kunskap för att hitta den bästa platsen att plantera, och Otto använde sina händer för att sätta frön i marken. Snart började nya grödor att växa, och gården var fylld med liv igen.

När allt var klart, sade Otto: ”Tack, Max. Jag hade aldrig klarat det utan dig.”

Max log med sina blinkande ljus. ”Och jag hade aldrig blivit hel igen utan din hjälp. Vi är ett bra team.”

Från den dagen blev Otto och Max oskiljaktiga. De lärde sig att när man kombinerar teknik med hårt arbete och vänskap, kan man övervinna alla hinder.