En kanin på vägen

En berättelse om medkänsla

Ålder: Rekommenderad för barn 6–10 år.

Lästid: 3-4 minuter

Björn skrattade i bilen åt sin lillebror Finns roliga upptåg. De var på väg till Gråsjön med sina föräldrar. Där skulle de bada i det varma vattnet och flyga sina nya drakar. Det skulle bli en oförglömlig utflykt.

Plötsligt bromsade bilen tvärt. Björn hörde sin pappa utbrista med skärrad röst:

– Åh nej, jag körde på något!
– Vadå, vad har hänt? frågade Björn oroligt.
– Det är inget, inget att oroa sig för, svarade pappan.

Bilen började rulla igen, och deras mamma slog på radion. En populär sång fyllde högtalarna.

– Kom igen, vi sjunger med! sa mamman och log mot barnen i baksätet. Hon började nynna melodin.

Men Björn sneglade bakåt genom bakrutan. På vägen såg han något ligga stilla: en kanin.

– Stanna bilen, pappa! ropade Björn. Snälla, stanna!
– Varför då? svarade pappan.
– Kaninen! Den ligger där på vägen, skadad!

– Låt den vara, sa mamman. Det är bara ett djur.
– Nej, nej, stanna, snälla, insisterade Björn.
– Ja, pappa, vi måste hjälpa den! sa Finn med tårar i ögonen. Den kanske dör annars!

Pappan suckade och insåg att han hade gjort fel.
– Okej, ni har rätt, sa han och svängde bilen. De körde tillbaka och försiktigt plockade upp den lilla kaninen som låg och flämtade på vägen.

De fortsatte sin resa, men bara några minuter senare blev de stoppade av en polispatrull.
– En stor sten har fallit ner och blockerar vägen framåt, sa polisen. Det är för farligt att köra vidare.

När de hörde detta hoppade alla ur bilen för att hjälpa till att rensa bort stenen. Tack vare samarbete från alla kunde vägen snabbt göras fri. Familjen hann precis fram till veterinären, som undersökte kaninen och gipsade dess skadade tass.

När allt var klart sa Björns och Finns föräldrar att de kunde ta med kaninen hem tills den blev frisk.

Några veckor senare åkte hela familjen tillbaka till skogen för att släppa ut kaninen i frihet igen. Finn och Björn vinkade adjö till sin nya vän med tårar i ögonen, men de visste att den skulle vara lyckligare där den hörde hemma.