Grodan och månen

Barns berättelse om vänlighet och solidaritet

Ålder: Rekommenderad för barn 4–8 år.

Lästid: 5-7 minuter

Vid gryningen hörde en liten groda, som just hade fötts, talas om månens skönhet. Bestämd att se den själv, gav han sig av på sin resa.

– Jag letar efter månen, sa han först till en orm som låg och solade sig. Sedan frågade han:
– Vet du om jag är på rätt väg?

Ormen funderade en stund på att äta upp honom i ett enda bett. Men grodans oskyldiga entusiasm fick henne att le, och hon svarade:
– Du är på rätt väg. Fortsätt framåt, och med tiden kommer du att hitta den.

Grodan blev glad och fortsatte sin färd, full av energi.

– Jag letar efter månen, sa han senare till en örn. Sedan frågade han:
– Vet du om jag är på rätt väg?

Örnen övervägde för en sekund att svälja honom hel, men hans oskuld och mod roade henne, så hon svarade:
– Fortsätt lugnt på din väg. Med lite tid till kommer månen själv att söka upp dig.

Grodan fortsatte sin resa, full av hopp, och frågade alla djur han mötte om vägen.

När kvällen närmade sig stötte han på en uggla som satt på en gren.

– Jag letar efter månen, sa grodan. Sedan frågade han:
– Vet du om jag är på rätt väg?

Ugglan log åt den lilla grodan och sa:
– Fortsätt din resa. Snart kommer månen att visa sig för dig.

Grodan, glad och full av förväntan, hoppade iväg igen.

Lite senare mötte han några lekfulla eldflugor.

– Jag letar efter månen, sa grodan. Vet ni om jag är på rätt väg?

Eldflugorna fnittrade och svarade:
– När våra ljus slocknar, titta upp mot himlen. Då kommer månen fram.

Efter bara några sekunder slocknade eldflugornas små lampor, och allt blev mörkt. Grodan tittade upp mot himlen och utbrast:

– Åhhhhhhhhh!

Där, på den mörka himlen, strålade månen i all sin glans. Grodan blev helt mållös, för även om han hade hört talas om dess skönhet, kunde han aldrig ha föreställt sig att den var så vacker.