Prinsen och den snälla Hadan

Ålder: Rekommenderad för barn 4–12 år.

Tid att läsa: 5-6 minuter

Det var en gång en ung prins vid namn Erik. Han bodde i ett vackert slott omringat av gröna ängar och höga träd. Erik var känd för sin vänlighet och sitt mod. Men ibland var han så självsäker att han inte lyssnade på andra, och det ledde ofta till problem. Han älskade att hjälpa folk, men ibland försökte han göra allt själv, utan att tänka på att be om hjälp.

En dag när prins Erik var ute och promenerade genom skogen, stötte han på något helt otroligt. Ett stort ljus, som en glittrande stjärna, flög framför honom och landade mjukt på en blomma. När ljuset försvann, såg han en liten figur – en vänlig och glittrande hada vid namn Lira.

”Hej, Prins Erik!” sade Lira med en mjuk och melodisk röst. ”Jag är Lira, en hada, och jag har kommit för att hjälpa dig.”

Prins Erik blev förvånad men glad. ”Tack, men jag klarar mig bra själv,” svarade han. ”Jag behöver inte hjälp från någon.”

Lira flög runt honom och skrattade mjukt. ”Alla behöver hjälp ibland, även den modigaste prinsen.”

En stund senare, när de vandrade vidare, kom de till en stor flod som Erik måste korsa. Vattnet var snabbt och strömmarna starka. Erik såg på andra sidan, där han ville gå, och tänkte att han säkert kunde hoppa över floden som han hade gjort med mindre vattendrag.

”Jag hoppar över floden och fortsätter min resa,” sa Erik bestämt. ”Jag behöver inte hjälp.”

”Vänta!” ropade Lira, ”Floden är mycket djupare än du tror. Det är farligt att försöka korsa den ensam.”

Men Erik var fast besluten. Han sprang fram till flodens kant och hoppade. Först flög han genom luften, men sedan föll han rakt ner i vattnet. Den starka strömmen började dra honom bort, och han kämpade för att hålla sig ovanför ytan.

”Hjälp!” ropade Erik, för första gången rädd.

Lira såg snabbt vad som hände och flög ner till honom. Med ett magiskt svep av sina vingar, skapade hon en bro av ljus över floden. Hon fångade Erik och hjälpte honom att kliva upp på bron.

”Du borde ha lyssnat på mig,” sade Lira vänligt när de kom över på andra sidan. ”Ibland är det starkaste beslutet att be om hjälp.”

Prins Erik kände sig lite skamsen, men han var också tacksam. ”Tack, Lira. Jag lärde mig en viktig läxa idag. Även om man är modig, betyder det inte att man alltid ska göra allt själv.”

Från den dagen, när Prins Erik stötte på svåra utmaningar, kom han ihåg Liras vänliga ord. Han lärde sig att be om hjälp när han behövde det, och han blev inte bara en modig prins utan också en klokare prins.

Moraliskt meddelande:

Mod handlar inte bara om att vara stark. Ibland betyder det att veta när man behöver hjälp och att lyssna på andras råd.