Prinsens och Drakens Hemlighet

berättelsen om The Secret of the Prince and the Dragon

Ålder: Rekommenderad för barn 5–12 år.

Tid att läsa: 6-8 minuter

Det var en gång en ung prins som hette Albin. Han var modig, klok och alltid redo för äventyr. Albin bodde i ett stort slott, men trots alla sina skatter och fina kläder, kände han sig ofta ensam. Han drömde om att hitta en vän som kunde dela alla hans äventyr.

En dag, när han var ute på en promenad i skogen nära slottet, hörde han ett djupt, mullrande ljud. Plötsligt steg en stor, grön drake fram från bakom träden. Draken var enorm, med fjäll som glänste i solen och ögon som glödde som eld. Hans namn var Draco.

”Vem är du?” frågade Albin, men han var inte rädd. Han hade hört historier om drakar, men han var modig och ville förstå dem bättre.

”Jag är Draco,” svarade draken med en röst som lät som åska. ”Jag är ensam. Alla är rädda för mig på grund av mitt utseende och min eld.”

Prinsen tittade på draken och funderade. ”Men du kanske inte är farlig om man lär känna dig,” sa han. ”Jag har också känt mig ensam ibland. Kanske kan vi vara vänner.”

Draco blev förvånad men glad. ”En vän? Det skulle vara fantastiskt, men hur kan jag vara en vän när alla är rädda för mig?”

”Vi kan börja med att prata,” sa Albin. ”Och kanske kan vi hitta ett sätt att hjälpa varandra.”

Så började de två sitt oväntade vänskapsband. Albin lärde sig att drakar inte bara var farliga varelser, utan också känsliga och ensamma ibland. Draco å andra sidan, lärde sig att prinsar, även om de var starka, också behövde vänner som förstod dem.

En dag, när de gick genom skogen, stötte de på ett problem. En stor flod blockerade vägen, och det var omöjligt att ta sig över. Albin försökte hoppa, men floden var för bred. ”Jag kan inte komma över,” sa han bekymrat. ”Vi är fast här.”

Draco tänkte en stund. ”Jag kanske har en lösning!” sa han och rullade sina stora vingar. ”Om jag använder mina vingar kan jag flyga över floden och hjälpa dig att ta dig till andra sidan.”

”Men kan du verkligen bära mig?” frågade Albin, lite tveksam.

Draco nickade. ”Jag kanske inte är snabb eller liten, men jag är stark. Tillsammans kan vi övervinna alla hinder.”

Så Draco flög över floden med Albin på sin rygg. Det var ett stort hopp, men tillsammans klarade de det. När de landade på andra sidan, kände både Albin och Draco en stor glädje.

”Vi gjorde det!” sa Albin, och Draco log brett.

”Jag visste inte att vi kunde klara det tillsammans,” sa Draco. ”Jag trodde alltid att jag var för stor och klumpig, men jag kan också vara till hjälp.”

”Och jag trodde att jag alltid behövde vara ensam för att vara stark,” sa Albin. ”Men vi är mycket starkare när vi hjälper varandra.”

Från den dagen var Albin och Draco de bästa vänner. De delade alla sina äventyr och insåg att man inte behöver vara rädd för det som verkar annorlunda, för vänskap kan växa på de mest oväntade platserna.

Moralen i historien:

Styrka och vänskap handlar inte om att vara perfekt eller ensam, utan om att hjälpa varandra och uppskatta våra olikheter.