Prinsens och Jättens Vänskap

Ålder: Rekommenderad för barn 4–12 år.

Tid att läsa: 5-7 minuter

Det var en gång, i ett land långt borta, en ung prins vid namn Elias. Han var modig och klok, men han var också ganska ensam eftersom han inte hade några vänner i sitt slott. Elias älskade att gå på äventyr i skogen, där han kunde upptäcka nya saker utan att någon störde honom.

En dag, när han vandrade genom den djupa skogen, hörde han ett högt muller. Marken började skaka, och ur skuggorna steg en jätte fram. Jätten var stor som ett berg, med grå hud och ett hår som liknade vitsippor som vinden rufsade om. Han hette Grum.

”Vem är du?” frågade prinsen, men han var inte rädd. ”Jag heter Elias. Vad gör du här i skogen?”

Grum tittade ner på prinsen med sina stora ögon. ”Jag är ensam. Ingen vill vara min vän för att jag är så stor och skrämmande.”

Prinsen såg på honom med medkänsla. ”Jag är också ensam ibland,” sa han. ”Men kanske kan vi vara vänner?”

Grum log, men hans leende var så stort att hela skogen verkade skaka. ”Du vill vara min vän? Jag är ju en jätte!”

”Ja!” svarade Elias, ”Stora eller små, vi kan alla vara vänner om vi vill.”

Men deras vänskap skulle inte bli enkel. En dag när Elias och Grum gick genom skogen, stötte de på ett stort problem. En flod hade svämmat över och blockerat vägen. Det var för brett och djupt för att Elias skulle kunna gå över, och även Grum var för stor för att passera.

”Vad ska vi göra?” frågade Elias oroligt. ”Jag kan inte hoppa över floden, och du kan inte gå runt den.”

Grum funderade en stund. Han visste att han var stark, men han var också väldigt klumpig. ”Jag kanske kan bära dig över floden!” sa han och böjde sig ner för att lyfta upp prinsen.

”Men vad händer om du inte kan hålla balansen?” sa Elias och tittade på den vilda strömmen.

”Vi måste försöka,” svarade Grum modigt. ”Jag ska vara försiktig.”

Så, med försiktiga steg, började Grum gå över floden. Först var det lite svårt, och några gånger nästan ramlade de båda, men Grum höll sig stadigt och till slut nådde de andra sidan.

”Vi gjorde det!” ropade Elias, och båda skrattade av lättnad.

De fortsatte sina äventyr tillsammans, och snart förstod både Elias och Grum något viktigt. Styrka handlar inte alltid om storlek eller kraft, utan om att hjälpa varandra när det behövs.

När de återvände till slottet, berättade Elias för alla sina vänner om sin nya vän, Grum. Och alla förstod att det inte var vad du såg ut som som räknades, utan hur du behandlade andra.

Moralen:

Det viktigaste i livet är inte att vara stor eller stark, utan att vara en vän som hjälper andra när de behöver det.