En dag bestämde sig djuren i skogen för att starta en skola.

Alla samlades för att välja vilka ämnen som skulle läras ut under terminen.

Fågeln föreslog att flygning skulle vara ett ämne.

Fisken insisterade på att simning måste vara en del av schemat.

Ekorren tyckte att det var livsviktigt att lära sig klättra lodrätt i träd, och kaninen krävde att löpning också skulle finnas med i kursplanen.

Alla djuren fick sina förslag godkända, och till slut bestämde de att alla skulle delta i alla ämnen.

Nästa dag började lektionerna.

Kaninen var fantastisk på löpning – ingen kunde springa så snabbt som han. Men när det blev dags för flygträningen började problemen.

Kaninen fick klättra upp i ett träd och hoppa ut för att flyga. Han hoppade – och föll rakt ner.

Skadan blev så allvarlig att han bröt båda benen och inte ens kunde springa längre.

Fågeln, som flög bättre än någon annan, tvingades gräva som en mullvad.

Men efter att ha försökt och slitit sönder både näbben och vingarna, kunde den varken gräva eller flyga.

Fisken, som var mästare på att simma, tvingades försöka klättra i träd som en ekorre.

Men utan framgång – och skadad kunde den knappt simma längre.

Det samma hände med alla andra djur.

Ämnena som de inte var anpassade för orsakade bara problem och skador.

Till slut insåg djuren att deras plan var ett misstag, och skolan stängdes.

De lärde sig en viktig läxa: Vi är alla olika. Alla har sina unika förmågor och begränsningar.

En katt kan aldrig skälla som en hund eller simma som en fisk.

Att försöka tvinga någon att bli som någon annan leder bara till lidande och frustration.

Det är viktigt att vi respekterar varandras åsikter, talanger och svagheter.

Att någon är annorlunda betyder inte att de är bättre eller sämre – bara annorlunda. Och just därför är de värda respekt.