De tre små grisarna och den stora stygga vargen

Ålder: Rekommenderad för barn 4–8 år.

Tid att läsa: Cirka 4-6 minuter

Det var en gång tre små grisar som var bröder. De beslöt sig för att ge sig ut i världen för att söka sin lycka. Alla tre älskade musik och spelade olika instrument: den yngste spelade flöjt, mellanbrodern violin och den äldste piano.

När de kom fram till en vacker glänta i skogen bestämde de sig för att bygga sina hus där.
– Mitt hus ska vara av halm, sade den yngste. – Det är mjukt, enkelt att bygga med, och jag kan snabbt bli klar och gå ut och leka.

Mellanbrodern bestämde sig för att bygga sitt hus av trä:
– Här finns massor av träd, och jag kan bygga mitt hus snabbt med alla dessa stockar. Sedan ska jag också ut och leka.

Den äldste brodern, som var klokare och mer försiktig, sade:
– Mitt hus ska vara av tegel. Det kommer att ta längre tid att bygga, men det blir starkt och kan skydda oss från faror, till exempel vargen.

De två yngre bröderna skrattade och fortsatte att bygga sina enkla hus medan de sjöng och lekte. Den äldste arbetade hårt, men när han äntligen var klar hade han ett robust tegelhus med en fin skorsten för att laga mat.

En dag när grisarna sjöng och spelade framför sina hus dök plötsligt den stora stygga vargen upp bakom ett träd.
– Grisar! Jag är hungrig, och jag ska äta upp er! röt han.

Grisarna sprang genast till sina hus. Vargen började vid halmhuset, och med en hotfull röst sade han:
– Jag ska blåsa och blåsa och blåsa omkull ditt hus!

Han tog ett djupt andetag och blåste så hårt att halmhuset föll ihop som ett korthus. Den yngste grisen sprang för livet till sin mellanbrors trähus.

Vargen följde efter, nu ännu hungrigare och argare. Vid trähuset skrek han:
– Jag ska blåsa och blåsa och blåsa omkull ditt hus!

Han blåste så hårt att väggarna började knaka och till slut föll huset ihop. De två grisarna rusade i panik till sin äldste brors tegelhus och låste dörren.

Vargen, som nu var rasande, ställde sig framför tegelhuset och vrålade:
– Jag ska blåsa och blåsa tills jag blåser omkull ert hus också!

Men hur mycket han än blåste stod tegelhuset stadigt. Han blåste så hårt att han nästan tappade andan, men huset rörde sig inte en millimeter. Då fick han en idé.
– Om jag inte kan blåsa omkull det, klättrar jag in genom skorstenen! tänkte han.

Grisarna hörde hur vargen klättrade upp på taket.
– Låt honom komma, sade den äldste brodern lugnt. – Jag har redan förberett oss.

Han satte en stor gryta med kokande vatten på elden under skorstenen. Vargen gled ner genom skorstenen, rakt ner i det heta vattnet. Med ett tjut hoppade han ur grytan, bränd och skrämd, och sprang iväg ut i skogen utan att se sig om.

Grisarna såg honom aldrig igen.

Den äldste brodern vände sig till sina yngre bröder och sade:
– Ni ser vad som händer när man är lat och inte tänker efter. Ett starkt och välbyggt hus är alltid värt besväret!

Från den dagen arbetade alla tre grisarna hårt och bodde tillsammans i tegelhuset, där de levde tryggt och lyckliga i alla sina dagar.