Den Fula Ankungen

Den Fula Ankungen

Ålder: Rekommenderad för barn 4–8 Ă„r.

Tid att lÀsa: 10 minuter

PÄ en liten gÄrd var det stor uppstÄndelse.

Mammas ankas Àgg började klÀckas!

Ett efter ett bröts skalen, och smÄ gula ankungar tittade ut.

Mamma Anka strÄlade av glÀdje över sina söta ungar.

Men det största Àgget förblev helt.

Efter nÄgra timmar sprack det Àntligen.

Alla djuren pÄ gÄrden samlades för att se vad som fanns inuti.

Ut kom en liten ankunge – men han var inte liten, inte gul och inte tĂ€ckt av mjuka fjĂ€drar.

Han var stor, grÄ och hans kvackande lÀt som en gammal trumpet.

Alla stirrade. Ingen sa nÄgot, men alla tÀnkte samma sak:


– Den dĂ€r ankungen Ă€r verkligen ful.

Livet pÄ gÄrden

Dagarna gick, och den fula ankungen blev retad av alla djur.


– Se pĂ„ honom, han ser ut som en gammal toffel! skrattade en av ankorna.

Den fula ankungen kÀnde sig sÄ ledsen och ensam.

En natt, nÀr alla sov, smög han ivÀg frÄn gÄrden för att hitta ett nytt hem.

Ett nytt liv

Den lilla ankungen vandrade genom mörka skogar och över kalla fÀlt.

Till slut hittade han ett litet hus dÀr en gammal kvinna bodde med en katt och en höna.

– Du kan stanna hĂ€r, om du kan lĂ€gga Ă€gg, sa hönan.

Men ankungen kunde inte lÀgga Àgg, och katten tyckte inte om honom heller.

Han kÀnde sig lika ensam som innan och bestÀmde sig för att gÄ vidare.

Den hÄrda vintern

NÀr vintern kom blev det svÄrt att överleva.

Den fula ankungen var hungrig och kall.

En dag hittade en bonde honom, halvt frusen i en isvak.


– Stackars liten, kom med mig, sa bonden och tog med ankungen hem.

Bonden och hans familj var snÀlla, men ankungen var rÀdd för barnen som skrek och jagade honom.

Han flydde igen och tillbringade resten av vintern ensam i ett fruset kÀrr.

VÄren och förvandlingen

NÀr vÄren kom och isen smÀlte, hittade ankungen en stilla sjö.

DÀr sÄg han en grupp vackra svanar simma.

Han tittade pÄ dem och kÀnde sig sÄ liten och ful.

Men nÄgot inom honom sa att han ville vara nÀra dem.

NÀr han försiktigt nÀrmade sig, böjde han huvudet och sÄg sin spegelbild i vattnet. Han flÀmtade till.


– Är det dĂ€r… jag?

Den fula ankungen var inte lÀngre grÄ och klumpig.

Han hade blivit en stÄtlig, vit svan! Nu förstod han varför han alltid varit annorlunda.

Han hade aldrig varit en ankunge – han hade varit en svan hela tiden!

Lycka och frihet

Den unga svanen simmade stolt fram till de andra svanarna.

De hÀlsade honom varmt, och för första gÄngen kÀnde han sig hemma.

Han strÀckte ut sina vingar och kÀnde vinden.


– Jag Ă€r inte ful lĂ€ngre. Jag Ă€r fri!

Relaterade sagor

Rulla till toppen