Pojken som kämpade mot jätten

Berättelsen om Pojken som slogs mot jätten.

Ålder: Rekommenderad för barn 6–10 år.

Tid att läsa: 8 minuter

Det var en gång en modig herdepojke som vaktade sina getter nära en stuga där en fruktansvärd jätte bodde. En dag tog pojken en bit ost, rullade den i aska och klämde den hårt så att vasslen rann mellan hans fingrar.

Nästa gång pojken passerade med sina getter kom jätten ut, rasande och hotfull. Han tog upp en stor stenbumling och krossade den i sin hand.

– Nästa gång blir det du som krossas i min näve, lilla människa! mullrade jätten.

Men pojken blev inte rädd. Han tog fram sin ost som nu liknade en sten, klämde den så att vasslen rann och sa:

– Ser du? Jag kan pressa saften ur stenar. Tänk vad jag kan göra med dig!

Jätten blev förskräckt och gick snabbt tillbaka in i sin stuga.

Dagen därpå möttes de igen. Den här gången föreslog pojken en tävling:

– Låt oss se vem som kan kasta en yxa högst upp i himlen!

Jätten kastade sin yxa så högt han kunde, men den föll ändå ner till marken. När det blev pojkens tur låtsades han kasta yxan medan han i själva verket gömde den i sin väska.

– Titta! Min yxa kommer aldrig ner igen! sa pojken stolt.

Jätten kliade sig i huvudet och förstod ingenting.

Nästa gång skulle de fälla ett stort träd tillsammans.

– Vill du hugga eller hålla i trädet? frågade jätten.

– Jag kan hålla i trädet, sa pojken självsäkert.

När jätten lutade trädet flög pojken högt upp i luften och landade en bit bort. Han borstade av sig dammet och sa:

– Kan du hoppa så högt? Om inte, kanske du ska hålla trädet medan jag hugger!

När trädet var fällt skulle de bära det tillbaka till stugan.

– Vill du bära toppen eller roten? frågade jätten.

– Jag tar roten, sa pojken och gömde sig snabbt bland grenarna när jätten började dra trädet.

Gång på gång frågade jätten:

– Är du trött än, pojke?

– Trött? Inte alls! Men du verkar rätt utmattad! svarade pojken från sitt gömställe.

När det blev dags att tröska spannmål föreslog pojken att de skulle börja i gryningen. Han härmade jättens rytmiska slag med sin egen lilla käpp och lurade jätten att tro att han var lika stark.

Till slut var jätten trött på pojkens knep och frågade sin fru hur han kunde bli av med honom.

– Slå ihjäl honom med en klubba medan han sover, föreslog jättinnan.

Men pojken hade hört deras plan och lade en liten mjölkflaska i sin säng och gömde sig själv.

På natten slog jätten ner klubban med all sin kraft, så att flaskan sprack och mjölken skvätte över hela rummet.

– Ha! Nu är han äntligen död! sa jätten nöjt.

Men nästa morgon kom pojken glatt in i köket.

– Det där kändes bara som ett myggbett! sa han och log brett.

Jätten blev vit i ansiktet.

På kvällen föreslog pojken en tävling i att äta gröt. Pojken hade gömt en säck under sin skjorta och lät gröten rinna ner i den. Jätten åt och åt, men till slut kunde han inte mer.

– Hur kan du äta så mycket? frågade jätten häpet.

– Enkelt! Jag skär upp magen och tömmer ut den när den är full! sa pojken och öppnade säcken.

Jätten, som inte var särskilt klok, tog fram sin kniv och skar upp sin egen mage. Han föll till marken och dog.

Pojken samlade ihop alla skatter och förnödenheter som fanns i jättens stuga och försvann. Från den dagen levde han lyckligt och välbärgat resten av sitt liv.