Av /

Rödluvan

berÀttelsen om Rödluvan

Ålder: Rekommenderad för barn 4–8 Ă„r.

LĂ€stid: Cirka 5–7 minuter.

Det var en gÄng en liten flicka som alltid bar en röd kappa.

Hon hade den sÄ ofta att alla kallade henne Rödluvan.

En dag kallade hennes mamma pÄ henne och sa:


— Mormor mĂ„r inte sĂ„ bra. Jag har bakat kakor, och jag vill att du gĂ„r och lĂ€mnar dem till henne.
— SjĂ€lvklart! svarade Rödluvan och satte pĂ„ sig sin röda kappa medan hon fyllde sin korg med de nybakade kakorna.

Innan hon gick, sa mamman:


— Lyssna noga nu. HĂ„ll dig pĂ„ stigen och prata aldrig med frĂ€mlingar.
— Jag vet, mamma, svarade Rödluvan och gav sig genast ivĂ€g mot mormors hus.

PÄ vÀgen till mormors hus mÄste Rödluvan gÄ igenom en tÀt skog. DÀr mötte hon vargen.


— Hej lilla flicka, vart Ă€r du pĂ„ vĂ€g en sĂ„ hĂ€r vacker dag? frĂ„gade vargen.

Rödluvan kom ihÄg att hennes mamma hade varnat henne för att prata med frÀmlingar, men vargen sÄg mycket elegant ut och verkade vÀnlig och artig.


— Jag ska till min mormors hus, herr varg, svarade Rödluvan. — Hon Ă€r sjuk, och jag tar med kakor för att göra henne glad.


— Vilken snĂ€ll flicka du Ă€r! utbrast vargen. — Hur lĂ„ngt Ă€r det till hennes hus?


— Åh, det Ă€r i slutet av stigen. DĂ€r bor hon, sa Rödluvan med ett leende.


— Jag önskar dig en underbar dag, lilla flicka, svarade vargen.

Men vargen var inte alls sÄ trevlig som han verkade.

Han var hungrig och hade en plan.

Han sprang genast till mormors hus innan Rödluvan hann fram.

Hans mÄl var att Àta bÄde mormor, Rödluvan och alla kakorna.

NÀr vargen kom till mormors hus knackade han pÄ dörren.

Mormor blev livrÀdd och flydde ut genom bakdörren, men hon lÀmnade sitt sjal efter sig.

Vargen tog pÄ sig sjalen, hennes glasögon och nattmössa och hoppade ner i sÀngen, dÀr han gömde sig under tÀcket.

En stund senare knackade Rödluvan pÄ dörren.


— Mormor, det Ă€r jag, Rödluvan!


Med en förklÀdd röst försökte vargen lÄta som mormor:


— Kom in, min lilla vĂ€n. Jag ligger i sĂ€ngen.

NÀr Rödluvan kom in mÀrkte hon att nÄgot inte var som det brukade. Hon tyckte mormor sÄg konstig ut.


— Mormor, mormor, vilka stora ögon du har!


— Det Ă€r för att se dig bĂ€ttre, mitt barn, svarade vargen.


— Mormor, mormor, vilka stora öron du har!


— Det Ă€r för att höra dig bĂ€ttre, viskade vargen.


— Mormor, mormor, vilka stora tĂ€nder du har!


— Det Ă€r för att Ă€ta dig bĂ€ttre!

Med dessa ord slÀngde vargen av sig tÀcket och hoppade mot Rödluvan.

Hon blev skrÀckslagen och sprang mot dörren.

Just dÄ dök en skogshuggare upp.

Dörren stod lite pÄ glÀnt, och bakom honom gömde sig mormor.

NÀr vargen sÄg skogshuggaren blev han rÀdd, hoppade ut genom fönstret och försvann i skogen, aldrig för att ÄtervÀnda.

Rödluvan och mormor tackade skogshuggaren för att han rÀddade dem frÄn den onda vargen. Sedan satt de tillsammans och Ät kakor med mjölk.

Den dagen lÀrde sig Rödluvan en viktig lÀxa:


”Man ska aldrig prata med frĂ€mlingar.”

Relaterade sagor

Vill du ha en annan saga?

Fler klassiska sagor hÀr

Du kan lÀsa fler godnattsagor hÀr

Fler fabler hÀr

Fler sagor med vÀrderingar hÀr

Rulla till toppen