Det var en gång en liten röd höna som en dag hittade ett vetekorn.

Hon tittade på sina vänner och frågade:

– ”Vem vill plantera det här vetekornet?”

– ”Inte jag,” sa hunden.

– ”Inte jag,” sa katten.

– ”Inte jag,” sa grisen.

– ”Då gör jag det själv,” sa den lilla röda hönan. ”Kluck, kluck!”

Hon planterade vetekornet, och det började växa tills det blev ett högt veteax.

När det var dags att skörda vetet frågade hon:

– ”Vem vill skära vetet?”

– ”Inte jag,” sa hunden.

– ”Inte jag,” sa katten.

– ”Inte jag,” sa grisen.

– ”Då gör jag det själv,” sa den lilla röda hönan. ”Kluck, kluck!”

Och så skar hon vetet och samlade ihop det.

Sen frågade hon:

– ”Vem vill ta vetet till kvarnen och göra mjöl?”

– ”Inte jag,” sa hunden.

– ”Inte jag,” sa katten.

– ”Inte jag,” sa grisen.

– ”Då gör jag det själv,” sa den lilla röda hönan. ”Kluck, kluck!”

Hon gick till kvarnen och kom tillbaka med fint mjöl.

När mjölet var klart frågade hon:

– ”Vem vill knåda degen?”

– ”Inte jag,” sa hunden.

– ”Inte jag,” sa katten.

– ”Inte jag,” sa grisen.

– ”Då gör jag det själv,” sa den lilla röda hönan. ”Kluck, kluck!”

Den lilla röda hönan knådade degen och bakade ett gyllene bröd. När brödet var klart frågade hon:

– ”Vem vill äta det här brödet?”

– ”Jag!” sa hunden.

– ”Jag!” sa katten.

– ”Jag!” sa grisen.

– ”Nej, det blir jag som äter det,” sa den lilla röda hönan. ”Kluck, kluck!”

Och hon åt upp allt brödet själv.

Om du inte hjälper till med arbetet, kan du inte förvänta dig att få ta del av belöningen.