Den törstiga kråkan och krukan

Ålder: Rekommenderad för barn 4–8 år.

Tid att läsa: 3-5 minuter

Solen föll som en gigantisk eld på kråkans svarta fjädrar. Den hade flugit hela morgonen och kände hur tungan blev tjock och sträv. Alla dammar hade torkat ut, och alla bäckar var bara dammiga diken. ”Vatten, vatten!” kraxade den med hes röst. Just när den trodde att den inte kunde flyga ett enda vingslag till, glimmade något nedanför. En kruka, placerad i skuggan av ett stort, frodigt träd!

Hoppet fick kråkans vingar att fladdra snabbare när den landade bredvid krukan. Den kikade in: ja, det fanns vatten! Men det var bara en liten pöl i botten, för låg för att den skulle kunna nå med sin näbb. Den gick runt krukan och kraxade. Den hoppade upp och ner. Den försökte till och med välta krukan, men den var för tung. Kråkan sjönk ihop, och dess fjädrar föll sorgset.

Precis när den var på väg att ge upp fångade en glänsande sten på marken dess uppmärksamhet. Sedan en till, och en till! En liten gnista av en idé tändes i kråkans sinne. Kunde den… kanske…? Den tog upp en sten med sin starka näbb. Stenen var tung, men kråkan flög upp till krukans kant och släppte ner den. Plink! Vattnet rörde sig, bara lite.

En sten räckte inte, men kråkan gav sig inte. Den flög ner, plockade upp en till sten och flög upp till kanten av krukan. Plink! En till sten, sedan en till. Dess vingar började värka, men något spännande hände. Vattnet steg! Först bara lite, men med varje sten steg det mer och mer.

Kråkan fortsatte arbeta, med svetten droppande från pannan. Den var så nära! Med en sista sten svämmade vattnet upp till ytan. Försiktigt sänkte kråkan ner näbben och drack. Det svalaste och sötaste vattnet den någonsin smakat släckte dess törst och fyllde den med glädje. Den sjöng en glad sång. Med lite intelligens och mycket hårt arbete hade den löst sitt problem!

När kråkan flög iväg såg en klok uggla den från ett träd. Ugglan blev imponerad av kråkans list och flög ner för att tala med den. ”Bra gjort, min vän,” sa ugglan. ”Du har visat stor intelligens och problemlösningsförmåga. Dessutom har du lärt mig en värdefull läxa idag.”

Kråkan blev förvånad över att se ugglan och frågade: ”Vilken läxa har jag lärt dig, min kloka vän?”
Ugglan svarade: ”Du har lärt mig att varje problem har en lösning och att ibland är lösningen närmare än vi tror. Du kunde ha gett upp och flugit iväg, men du stod på dig och hittade ett sätt att släcka din törst. Din beslutsamhet och uthållighet har inspirerat mig att aldrig ge upp mina mål.”

Kråkan blev nöjd över att ha inspirerat ugglan och sa: ”Tack, min kloka vän. Jag är glad att mina handlingar har lärt dig något värdefullt. Kom ihåg, intelligens och uppfinningsrikedom är nycklarna till att övervinna alla hinder.”
Den kloka ugglan nickade och sa: ”Det ska jag minnas, min vän. Du har visat mig att även de minsta och enklaste varelserna kan besitta stor intelligens och visdom.”

Och så skiljdes den törstiga kråkan och den kloka ugglan åt, var och en med en värdefull läxa. Kråkan hade lärt sig vikten av att använda sin list och sitt förstånd för att lösa problem, och ugglan hade lärt sig värdet av uthållighet och beslutsamhet.

Sensmoral:

Historien om den törstiga kråkan är en klassisk berättelse som lär oss värdefulla läxor om uppfinningsrikedom, beslutsamhet och uthållighet. Den visar att även de minsta och enklaste varelser kan besitta stor intelligens och visdom. Vi bör aldrig ge upp våra mål och alltid använda vår intelligens och uppfinningsrikedom för att hitta lösningar på våra problem.