Det var en gång en pojke som hette Pedro, i en liten by belägen mellan kullarna. Han var herde och hans uppgift var att vakta byns fårhjord medan de betade på fälten.
En dag blev Pedro uttråkad av sina skyldigheter och bestämde sig för att roa sig lite. Han tänkte: ”Jag undrar vad som skulle hända om jag ropade på hjälp och låtsades att en varg attackerade mina får.” Idén roade honom, så han bestämde sig för att prova.

Han väntade tills de andra byborna försvunnit ur sikte och skrek sedan för full hals: ”Varg! Varg! Hjälp!” Byborna hörde hans rop och sprang för att hjälpa honom, men när de kom till fältet fann de ingen varg, bara Pedro som skrattade åt dem.

Byborna var förvirrade och irriterade, men Pedro tyckte att det var det roligaste han sett i sitt liv. Han gick tillbaka till att vakta sin fårhjord, nöjd med att ha spelat ett så smart spratt på byborna.

Nästa dag bestämde sig Pedro för att försöka sitt spratt igen. Han väntade tills byborna försvunnit ur sikte en gång till och skrek: ”Varg! Varg! Hjälp!” Återigen sprang byborna till hans hjälp, men återigen fann de ingen varg. Denna gång var de arga och skällde ut Pedro för att ha slösat bort deras tid och resurser.

Pedro kände sig lite dålig över att ha lurat byborna, men han kunde inte motstå spänningen av att göra ett så bra spratt. Han bestämde sig för att göra det en gång till, bara för skojs skull.

Nästa dag ropade han återigen: ”Varg! Varg! Hjälp!” Men byborna var trötta på hans spratt och bestämde sig för att inte komma till hans hjälp. De trodde att Pedro bara försökte spela ytterligare ett spratt på dem, så de ignorerade hans rop på hjälp.

Under tiden hade en riktig varg kommit in på fältet och attackerade Pedros fårhjord. Pedro ropade på hjälp, men ingen kom för att hjälpa honom. Vargen lyckades döda många av fåren innan Pedro kunde skrämma bort den.

Efter händelsen kände sig Pedro mycket skamsen över sitt beteende. Han insåg att hans spratt hade allvarliga konsekvenser och att han borde ha varit mer ansvarsfull i sin roll som herde. Han gick till byns äldste och bad om ursäkt för sitt beteende och lovade att han aldrig skulle göra ett sådant spratt igen.

De äldste förlät Pedro och berömde honom för hans ärlighet. De varnade honom också för vikten av att vara sanningsenlig och ansvarsfull i sina plikter som herde. Från och med den dagen blev Pedro mer flitig i sitt arbete och såg alltid till att tala sanning, oavsett vad som hände.

Historien om ”Pojken som ropade varg” har berättats genom århundradena som en varning om farorna med att ljuga och vikten av att vara ansvarsfull. Den lär oss att våra handlingar kan få allvarliga konsekvenser och att det är viktigt att alltid vara ärliga och uppriktiga mot andra.

Sensmoral

Sensmoralen i berättelsen ”Pojken som ropade varg” är att lögner och bedrägeri har konsekvenser. Berättelsen lär oss att om vi ljuger kan människor låta bli att tro på oss när vi talar sanning, vilket kan få allvarliga följder.

Det är viktigt att vara ärlig och sanningsenlig, särskilt i situationer där andra kan vara beroende av oss. Dessutom betonar berättelsen vikten av att ta ansvar för våra handlingar och vara flitiga i våra plikter, eftersom försummelse av våra ansvar kan leda till negativa konsekvenser.