Slagsmålstupparna och Örnen

Ålder: Rekommenderad för barn 6–9 år.

Tid att läsa: 7-10 minuter

Visste du att tuppar, dessa vackra fåglar med skinande fjädrar, ibland inte kommer överens? På en livlig gård bodde två tuppar, som vi kan kalla Viktor och Lars, som alltid slogs. De var slagsmålstuppar, av det slag som älskar att bråka och visa vem som bestämmer.

Viktor hade en kam som glödde röd som eld, och Lars hade skimrande blå fjädrar på sin stjärt. De spände ut bröstet och ruskade med vingarna, båda övertygade om att de var den bästa tuppen på gården. Hönorna blev nervösa, och kycklingarna sprang åt alla håll varje gång Viktor och Lars började slåss.

En solig morgon bestämde sig Viktor och Lars för att de inte kunde stå ut med varandra längre. De tyckte att gårdens hönsgård inte var stor nog för dem båda. Så med ett virrvarr av fjädrar och högljudda skrän började de sitt största slagsmål hittills. De pickade och klöste, viftade med vingarna i rasande fart. Alla andra djur stannade upp för att titta på den spännande kampen.

Slagsmålet fortsatte och fortsatte. Viktor var stark, men Lars var snabb. Till slut, med ett mäktigt hugg, lyckades Viktor slå Lars till marken. Lars, besegrad, linkade bort för att gömma sig i ett mörkt hörn av ladan. Viktor, däremot, kände sig mycket stolt över sig själv!

Att vara den mäktigaste tuppen fyllde Viktor med en känsla av att vara kung över världen. Han ville att alla skulle veta hur fantastisk han var. Så han klättrade upp till toppen av en hög med hö, spände ut sina vingar och gol högt och länge:
— Kuckeliku! Jag är den bästa tuppen på gården! —

Men Viktors skryt gick inte obemärkt förbi. Högt ovanför honom, där himlen var klar och blå, cirklade en örn med skarpa ögon och sökte efter sitt nästa byte. Örnen hade hört Viktors skrän och blev nyfiken. Viktor, som var alldeles för upptagen med att beundra sig själv, märkte aldrig faran som närmade sig.

Med kraftiga vingslag dök örnen ner från himlen med klorna utsträckta. Innan Viktor ens förstod vad som hände, hade örnen tagit honom från högen med hö och flugit iväg! De andra djuren på gården såg chockade på när Viktor försvann bland molnen. Örnens skarpa skrin ekade bort i fjärran.

Lars, som hade sett allt från sitt gömställe, kunde knappt tro sina ögon. Hans rival, den tupp som alltid hade verkat så mäktig, var borta! Försiktigt steg Lars fram från ladan. Ingen brydde sig om honom – alla andra djur var för upptagna med att diskutera Viktors plötsliga försvinnande.

Från den dagen blev Lars den obestridda ledaren på gården. Han var mycket lugnare än Viktor, och snart blev gården återigen en plats full av frid. Lars lärde sig en viktig läxa: ibland är det bättre att vara ödmjuk och vänlig än att skryta och vara övermodig.

Sensmoral

Berättelsen om slagsmålstupparna och örnen lär oss att stolthet ofta leder till fall. Det är bra att känna sig nöjd med sig själv, men överdriven stolthet kan göra oss blinda för faror. Att vara ödmjuk och snäll är värdefulla egenskaper.